Spela musik innanför mina trosor (Pt. 6)

Tova vaknade tidigt av solen som klöste henne i ögonen. Hon låg på sidan med näsan två centimeter från en vägg.
"Var är jag, varför känner jag inte igen tapeten?" tänkte hon och vände sig om där hon låg. Philip. Han sov djupt bredvid henne på en liten madrass på golvet med handen kupad runt hennes axel.
Hon snirklade sig försiktigt ur sängen utan att väcka honom. Hon letade upp sina jeans och ställde sig framför en hallspegel. Håret såg ut som ett fågelbo.

"Jag kan inte bara gå här ifrån när han sover utan att lämna något" tänkte Tova och letade genom sin väska. Läppstift, tuggummi, systemkasse. Hon letade i ett mindre fack i väskan och hittade Dårfinkar & Dönickar av Ulf Stark som hon hade hittat på någon loppis.
Hon skrev sitt nummer på första sidan i boken och la den på golvet bredvid honom. Han vred sig lite.
Hon skyndade sig iväg stannade inte förens hon stod på gatan och tittade upp mot hans fönster. Hon såg honom resa sig och hålla i boken.

Spela musik innanför mina trosor (Pt. 5)

Tjugosex minuter senare kände Tova sig som ett rotlöst träd och just den känslan gjorde att hon hellre dog på kuppen än att sova ensam inatt. Bara inatt.

De lösgjorde sig från en hejdå kram och började gå åt varsitt håll. Tova åt vänster, Philip åt höger.
Efter ungefär en halv minut ångrade sig Tova och sprang ikapp Philip.
"Philip! Vänta!"
Han vände sig om.
"Vad är det? Har det hänt något?" Han lät orolig på rösten, hon hade gjort honom orolig.
Tova tänkte på döden.
"Nej... Jag tänkte bara fråga om, eh, alltså det är ju så sent och, eh, min hyresvärd vill helst inte att..."
"Det är okej, sov hemma hos mig" han log under sin bångstyriga lugg.
Philip lade armen runt Tova och så gick de tillsammans under telefonledningarna.

Spela musik innanför mina trosor (Pt. 4)

De dansade tills Klubb Soul stängde och satte sig sedan ute på en trottoarkant och rökte cigaretter. Philip vände blicken åt vänster och tittade på Tova.
"Säg ett nummer, vilket som helst" sa han.
"Va, varför det?"
Philip log.
"Gör det bara"
"Okej, tjugosex"
"Får jag hålla om dig i tjugosex minuter?"
Tova nickade och Philip flyttade sig närmre och höll båda armarna om henne. Tova lutade huvudet mot hans axel.
Och där satt de i tjugosex minuter och lyssnade till rösten som ropade vilket tåg som avgick när nere från tunnelbanan och försökte med berusade mattekunskaper räkna ut när det hade gått tjugosex minuter.

Jag var bara 16 år och hela världen kändes

Vi stod i en gammal hiss, en sådan med gallerdörrar.
Jag hade knutit halsduken alldeles för hårt, för tätt om halsen och andedräkten hade lagt sig fuktigt över stickningen.
Vi stod tysta när hissen transporterade oss uppåt, sakta, ryckigt.
Hissen var så liten, våra vinterjackor nuddade vid varandra och du vände inte bort blicken från mig. Inte en enda gång.
Du stod tillräckligt nära. Jag kände lukten från tobak, cigaretten du nyss hade rökt.
Du höll mig i dina armar och vi åkte sakta uppåt.
"Åh, du är så fin" sa du.
Mina kinder var rosa från vinterkylan och jag log stilla när jag andades in din lukt djupare i lungorna.
"Du är så fin, och du kommer bara bli finare, det tror jag. Ju längre tiden går blir du sötare och sötare. Som en rabarberpaj."

Vi låste dörren bakom oss och letade värme i varandras kroppar i soffan, båda skakade av köld och trots det hade du inga kläder på dig. Jag skrev på din hud med mitt finger, du frågade vad jag skrev men jag berättade inte.

Du somnade i mitt knä, snuttade på mitt finger och jag strök ditt hår som du alltid hade synpunkter på men som jag inte kunde sluta leka med fingrarna i.

Den natten kysstes vi tills våra läppar var trasiga och kyssarna smakade järn, blod.

Om lögner

Visserligen var det högsommar när jag satt på perrongen i någon jävla förort i skymningstid och väntade på dig, visserligen hade det varit olidligt varm hela dagen och dessutom flera dagar innan men det var något med en där lögnen som gjorde att hela huden blev äckligt knottrig när jag satt ensam på bänken och sög på en cigarett.
"Dumma jävla brud" tänkte säkert folk om mig, de som gick förbi och A-lagarna som tröstade, jag vet inte vad, brustna hjärtan kanske, med sprit.

Jag hoppas de tänkte så, i alla fall någon som förstod det då. Hur jävla blåögd jag var.

Mina knogar var vita och jag höll så hårt jag kunde i mobiltelefonen. Ifall du skulle ringa.
Jag andades så tyst jag kunde för att inte missa minsta lilla ljud från telefonen, snart skulle ringsignalen gå igång, jag vet det. Helt säkert.

Tåget kom och jag satt död i ett smutsigt säte i tjugo minuter tills du ringde.
En massa ursäkter om arbete, telefonsamtal och jag svarade "Mm, ja, okej..." men jag hörde det, jag hörde det på din röst.
Du hade haft sex.

Du mötte mig på tunnelbanan, det var natt nu, så mörkt det kan bli i denna staden.
Vi låg med varandra på golvet hemma hos dig.

Spela musik innanför mina trosor (Pt. 3)

När de hade lösgjort sig från ytterkläder och väskor drog Tova ut Philips på dansgolvet med ett fast grepp om hans arm och började dansade till Chain of Fools av Aretha Franklin.
Först stod Philip orörlig och letade efter en väg ut från folkhopen i tillbakahållen panik men insåg att det var alldeles för tätt packat med folk, Tova skulle hinna dra honom tillbaka.
Hon dansade väldigt nära honom. Hon var inte speciellt bra på att dansa men det var något med fräknarna, håret som klibbade fast i huden och läpparna som formade sig efter orden i låten som fick honom att glömma bort det.

Efter fyrtiofem minuters dans började benen domna och svetten rinna, så satte de sig ned och drack öl. Knock on Wood ebbade ut, Tova tittade på honom och log:
"Det är visst kul att dansa, eller hur?"

Spela musik innanför mina trosor (Pt. 2)

Femton cigaretter (och betydligt mer vin) senare bestämde sig Philip och Tova att lämna lägenheten och Philip reste sig upp, vinglade till, och sträckte sedan ut handen för att hjälpa Tova upp.
Ingen märkte att de öppnade ytterdörren och försvann ut på gatan, där all dans, fylla och liv plötsligt kändes mycket avlägsen. Tova märkte också att just den känslan gjorde henne fri.
Dock en bieffekt av detta blev att en olustig tystnad växte mellan dem och inte ens ljudet från tågen över rälsen eller skorna mot grusen på trottoaren lyckades fylla tystnaden.

De gick tillsammans på Kungsgatan med annat lördagsfolk som var på väg mot olika håll; lägenheter, klubbar och öppna matställen.

Tova stannade plötsligt på trottoaren framför Fasching, Philip hörde basgången från klubben ända ut på gatan.
Hon vände sig mot honom, log och sa "Det är lördag, vilket innebär Klubb Soul. Vill du?"
Philip, som var väldigt osäker på allt som beträffar dans, försökte snirkla sig ur, vred sig lite och mumlade något om en skadad lilltå.
Tova, å andra sidan, ignorerade detta, krokade fast deras armar och drog med honom till kön.